Otrogen

Förlåt, hur ska jag säga det här nu då. Jag e så himla besviken på mig själv, hur kunde jag?? Hur tänkte jag överhuvudtaget, hur kunde det bli så fel? Blir så himla förbannad o tänker att det andra kanske e mycket bättre. Varför tror man det? Om man nu har det första o det känns så himla bra, varför ens prova något nytt? Det e ju ofta man tänker så att man ska prova något nytt, men törs inte, man måste ju alltid tänka på den andra. Vad ska den säga o hur ska den ta det! Men ändå så gör man det o inte alls tänker på konsekventerna.. Ja hur som helst så har jag gjort det nu ialf, jag har varit otrogen. Har döångest över det o vet inte riktigt om det kommer bli bra igen. Hoppas att det blir bra, o den förlåter mig.. hmm vet inte riktigt när jag heller ska ta upp saken, fast det vet man ju att det e ju alltid att ta det på en gång, varför trassla till det överhuvudtaget. Säg som det är bara..... fram med det.... määhhh komigen nu´rå.. OKEJ, andas djupt, nu så nu e jag på G....

JAG HAR VARIT OTROOOOOGEN!!

Jag tog t-banan idag istället för min härliga cykel, men hur tänkte jag då? Fick verkligen panik när jag kom till Gullmarsplan, det var sååå MYCKET folk så jag undrade om det var störningar på t-banan. Så jag tänkte att -NÄÄ det här vill jag inte vara med om, o vad gjorde jag av min kära cykel, jo struntade den för att ta tbana.. till vilken nytta o så kom jag försent oxå... Nää vet ni va, det är inte värt o vara otrogen, så jag kommer cykla ett tag till.. o när jag verkligen inte kan cykla nå mer då åker jag pendeltåget eller via liljeholmen istället, ALDRIG mer Gullmarsplan.. hjälp...